jag är snygg och upprörd

 
 

baby


Tre ganska lika hårspänne-gifar

 

Melissa Henriksson

Hej det ár jag. Melissa, som jag kallas i dessa trakter. Jag ár i Arizona. Jag har sett The Sound Of Animals Fighting live. Det var knáppt. Out of this wooooorld. Jag har fortfarande ont i foten frán moshpiten. Det var inte várt att áka hit och se dem bara fór att sen fá en blá fot. 
Skoja. Det var ett skámt. Fórsta april har bara bórjat. Sug pá den, nio timmars tidsskillnad. Tydligen ár denna stat den enda som inte byter mellan vinter- och sommartid? De har vál nog med sol som det ár.
Jag áter konstiga grejer. Det ar jordnotter i ALLT. Idag ska jag kópa seriebócker. Det bláser mycket i óknen idag. 
 

MEGAGREJEN

okej. lol.
The Sound Of Animals Fighting är ett av mina favoritband (jag har skrivit om dem två gånger i denna blogg). De gav bara fyra live-framträdanen och bröt upp 2009. En live-dvd gavs ut och hamnade på youtube. Den har jag sett tusen gånger. Vet ej om jag blir klokare. Jag har köpt en fysisk skiva (wow! true fan!). De ligger på min lista över ultimata live-upplevelser jag skulle vilja vara med om, men jag har uppgivet suckat över att det aldrig kommer hända. Livsdröm ouppnåelig.
 
 
fram tills
 
 
 
den tolfte november 2013 dyker de upp och meddelar att de kommer tillbaka för en turné. Jag blir knäpp. Skriker i extas. Spelar musiken så högt jag kan. Går på lyckorus i dagar. Bokar biljett.
 
Japp. För det måste hända. När jag har velat detta så länge och tänkt att om jag ändå hade chansen. Sen slår chansen mig på käften. 
 
Lyfter från Arlanda på måndag. Stannar i två veckor. Slänger mina sista slantar på det här och jag vet att det är dumt men också jätteroligt men också dumt men vafan, det får man ta. Ung och dum ska man vara. Åka långt för en konsert. Äventyra i nytt land. Sova i okändas soffor. Träffa internetkompis. Gå på Phoenix Pride som samlar typ 3000 människor. 

Read the Printed Word!
RSS 2.0